Tankar
Det är fan obehagligt hur snabbt livet kan vända. Hur allt från att ha varit hanterligt helt plötsligt bara blir för mycket.
För lite mer än 3 veckor sen, då var allt så annorlunda.. Jag tänker inte påstå att jag mådde bra, för det gjorde jag inte. Men jag överlevde! Att en enda person kan ha en sådan makt över en, det är läskigt. Jag både saknar och blir arg när jag tänker på dig.
Det är verkligen inte ditt fel hur allt blev, men absolut, du var delaktig i det. Det blev droppen som fick bägaren att rinna över helt enkelt. Och det är jobbigt att hantera, jag vill inte att du ska kunna påverka mig så mycket som du faktiskt gör. Jag vill bara förtränga och fortsätta låtsas. Men allra helst vill jag vrida tillbaka tiden, jag vill ha min bästa vän och pojkvän tillbaka! Om allt bara hade varit annorlunda, hade jag haft dig i telefon, eller ännu bättre, hos mig just nu. Jag hade inte suttit här och tänkt, och försökt komma på något bra. För jag kommer inte komma fram till något vettigt på länge, väldigt länge.
Även om jag inte vill, så älskar jag ju dig. Jag gör det. Jag har levt en femtedel av mitt liv med dig. Och även om du beter dig som att det inte betytt något för dig, så har det betytt allt för mig!
Tack vare dig har jag överlevt, men samtidigt är det "du" som har sänkt mig till en nivå där jag aldrig varit förr. Och det suger rent ut sagt!
Då jag är jag, kommer jag inte prata om det här med någon annan. Jag är rädd för.. vad jag är rädd för vet jag faktiskt inte, med nånting är det som stoppar mig, precis innan allt bara forsar ut.
Hade jag bara dig, så klarade jag allt. Jag klarade av att låtsas. Nu orkar jag inte göra det längre. Det har blivit för mycket helt enkelt. Allt får inte plats bakom min mask. Med dig försvann min ork och glöd.
Det hade nog blivit för mycket även om du hade varit kvar, men nu är det så långt över gränsen så jag vet inte hur jag ska komma tillbaka...
Varför jag har skrivit det här vet jag faktiskt inte. Men det blir nog lättast om ni bara struntar i det. Jag kommer ändå bara att undvika att prata om det.
Vi får se om och hur länge jag orkar fortsätta låtsas.
Det finns några av mina vänner, som betyder så otroligt jävla mycket! Men jag kan ändå inte släppa ut det här, inte riktigt än. Ni betyder i alla fall allt och mer där till!
Nu ska jag nog gå och dra täcket över huvudet, sätta på en disney film och grina lite grann. Eventuellt äta lite glass till det också!
För lite mer än 3 veckor sen, då var allt så annorlunda.. Jag tänker inte påstå att jag mådde bra, för det gjorde jag inte. Men jag överlevde! Att en enda person kan ha en sådan makt över en, det är läskigt. Jag både saknar och blir arg när jag tänker på dig.
Det är verkligen inte ditt fel hur allt blev, men absolut, du var delaktig i det. Det blev droppen som fick bägaren att rinna över helt enkelt. Och det är jobbigt att hantera, jag vill inte att du ska kunna påverka mig så mycket som du faktiskt gör. Jag vill bara förtränga och fortsätta låtsas. Men allra helst vill jag vrida tillbaka tiden, jag vill ha min bästa vän och pojkvän tillbaka! Om allt bara hade varit annorlunda, hade jag haft dig i telefon, eller ännu bättre, hos mig just nu. Jag hade inte suttit här och tänkt, och försökt komma på något bra. För jag kommer inte komma fram till något vettigt på länge, väldigt länge.
Även om jag inte vill, så älskar jag ju dig. Jag gör det. Jag har levt en femtedel av mitt liv med dig. Och även om du beter dig som att det inte betytt något för dig, så har det betytt allt för mig!
Tack vare dig har jag överlevt, men samtidigt är det "du" som har sänkt mig till en nivå där jag aldrig varit förr. Och det suger rent ut sagt!
Då jag är jag, kommer jag inte prata om det här med någon annan. Jag är rädd för.. vad jag är rädd för vet jag faktiskt inte, med nånting är det som stoppar mig, precis innan allt bara forsar ut.
Hade jag bara dig, så klarade jag allt. Jag klarade av att låtsas. Nu orkar jag inte göra det längre. Det har blivit för mycket helt enkelt. Allt får inte plats bakom min mask. Med dig försvann min ork och glöd.
Det hade nog blivit för mycket även om du hade varit kvar, men nu är det så långt över gränsen så jag vet inte hur jag ska komma tillbaka...
Varför jag har skrivit det här vet jag faktiskt inte. Men det blir nog lättast om ni bara struntar i det. Jag kommer ändå bara att undvika att prata om det.
Vi får se om och hur länge jag orkar fortsätta låtsas.
Det finns några av mina vänner, som betyder så otroligt jävla mycket! Men jag kan ändå inte släppa ut det här, inte riktigt än. Ni betyder i alla fall allt och mer där till!
Nu ska jag nog gå och dra täcket över huvudet, sätta på en disney film och grina lite grann. Eventuellt äta lite glass till det också!
Kommentarer
Trackback
