Brunluggarna

Ja helt plötsligt häromveckan var det som en krasch, jag orkade inte med någonting längre. Skola, familj, pojkar... Det blev väldigt mycket press till slut. Och när man trycker undan alla känslor tillräckligt länge blir det ju lite som en tickande bomb.
Så istället för att gå till skolan på tisdagen åkte jag, som fanny skrivit, och piercade mig. Galet värre men så skönt att äntligen få det gjort! Har ju pratat om det allt för länge nu :) Snyggt blev det iaf, jag är grymt nöjd. Om jag kunde skulle jag spinna som en katt;)
Onsdagen gick jag till skolan iaf, kändes lite bättre, inte helt glad men ändå tillräckligt för att gå till skolan. Kommer hem, sitter inne på msn ett tag och pratar bla med min bror. Som faktiskt erbjuder mig en lägenhet! 2a hand, 2700 i månaden i sollentuna! Gissa om jag blev helt excited och glad. Mamma och pappa blev mindre glada... och gräl utbröt minst sagt. MORR. Så det blev att jag åkte ner i humör-bergochdalbanan igen.
Det ledde i sin tur till att jag stannade hemma torsdagen. Minns ärligt talat inte ens vad jag gjorde då. Hade väl säkert massa jag kunnat, och borde, göra men det blev inte av som man kan förstå.

Nej nu ska jag väla packa lite och plugga. Alltid är det nåt som kan göras.

Peace out